Idag blåser det satan utomhus. På fel håll, på olika håll, nerifrån, uppifrån, det finns tillochmed små smygvindar som bara drar runt en snabbt som fan när den får tillfälle. Helt stört väder.

Idag har dock varit en relativt produktiv dag. Jag har lyckats göra klart mitt självporträtt i skolan, det tog några timmar, och det kommer ta en himla massa timmar innan oljan riktigt torkat. Förhoppningsvis välter ingen staffliet innan dess. 

Som om inte det räckte tänkte ni: Jag har dessutom fått tillbaka en uppsats om Emily Dickinson som jag skrev för någon månad sedan. Det var en sån total sista-minuten-grej, Isabell minns nog hur jag slet hela natten med det bara för att få det gjort. Betyg MVG. Helt galet. Bara för den sakens skull har jag av någon konstig anledning fått möjligheten att få VG i hela kursen utan att behöva göra någon nämnvärd ansträngning. Jag förvånar mig själv. Jag hatar kulturhistoria.

Jag filmade ett par av mina klasskompisar idag, bara några sekunder på mobilen. Där ser man två rollers i en mans ägo och en framåtlutad annan man som stönar ljudligt. Det beskriver väl halva min gymnasietid...

Eftersom det blåser så mycket ute har jag inte några somhelst planer på att röra mig i de kretsarna utanför mitt nystädade rum. Dessutom faller det sig så att jag har ett jätteprov i min litteraturvetenskapskurs imorgon, och jag borde börja studera versmått, stilistiska termer och genrer. Spännande! Inte direkt. Till råga på allt måste jag hinna se på Trainspotting. Den är viktigast.

I am the dream that keeps you running down.

Rob Zombie-släng igen. Sett på House of 1000 Corpses som är så extremhäftig (och dålig). Jag är Otis B. Driftwood och Captain Spaulding, men i en liten och konstig förpackning...

Är inte så trött som jag tror att jag är. Ätit en massa melon nu, efter killerfilmen. Innan dess var Nalle här, som jag tycker massa massa om. Det blev mest konstigt, deppigt, fel och förvirrande, hela besöket. Jag tycker att det är himla synd egentligen för om jag inte varit så självbeskyddande hade det fungerat ganska bra. Socialt liksom.

Isabell och jag ska fira nästa Halloween så hårt, vi ska göra pentagram mitt inne i stan och supa, utklädda till whatever. Jag kan vara Judas, hon kan vara Brutus och Nalle kan vara Lucifer. Han har huggtänder, så det är rätt.

Imorgon är det operation Dagsverke. För er som inte är medvetna om denna great event så är det så att en massa skolungdomar får ledigt för att samla ihop ca 200:- var och skänka till barn i Albanien.

Är inte det något av det absolut mest korkade någonsin? Vem har gett någon rätt att skicka ut oss för att putsa sina morföräldrars två fönster, ta 200:- för ett dåligt jobb, och sedan sticka? Eller som min klasskompis som inte har råd att försörja sig själv i stort sett, om hon får 200:- i handen, vill hon ge de pengarna till några ungar i Albanien som med stor risk bara får en bråkdel av vad hon skickar? Jag blir förbannad.

Personligen känns mammas förslag "gå ut med en samlingsbössa" som något relativt patetiskt även det. Jag har ingen lust att stå ute på stan med tio andra och kräva pengar av okända människor helt utan att jag egentligen vill. Om jag vill skänka pengar vill jag välja vad jag vill skänka till, jag vill ha en riktig bakgrund och jag vill ha säkerhet. Hur vet jag att mina pengar når fram? Varför prioriteras just Albanien?

För ett par år sedan, eller kanske det var bara förra året, så gav jag en hemlös kille här i Halmstad de småpengar jag hade när jag var påväg till bankomaten, det var väl ett par gånger i veckan som han fick 20, 30, någon gång 100 kronor. Han heter Janne, han hade ingenstans att bo och satt utanför Lindex varje dag med en burk och en pall. Han satt till sex, sju varje kväll. En gång efteråt så sa jag att jag bjuder honom på vad han än vill ha på McDonalds, han tyckte väl att det var okej. När vi står i kassan ber han om en kaffe. Ingenting annat.

Jag vill ge 200:- till honom.

Jaha ja, det blåser storm ute i stort sett, vilket är lite tråkigt när man har sånt hår som jag har, sylvasst och aggressivt. Men det är väl ganska okej. Egentligen så har jag ingenting att skriva, förutom att jag är hungrig och trött på att behöva göra saker jag inte vill.

Det känns som att jag borde skriva mer. Om hur det är att vara människa. Det är dock ganska omöjligt, kanske för att så många andra försökt och fallit utan gränser in i något oändligt och frågande, där jag inte vill vara. Så jag låter nog bli, men det finns i mitt huvud. Kanske det inte är att lite på. Definitivt inte.

För att gå till ett lite mer lätt ämne så har jag bokat tågbiljetter till Malmö nu, så jag åker om någon lördag eller så. (5 Maj.) Och så kommer jag då tillbaka på söndag eftermiddag. Det är en kompis till en vän som fyller 18 så det är fest som gäller därnere då. Jag har aldrig träffat födelsedagsoffret, men jag lär väl göra det när jag ska dit, fira honom, och sova där. Undrar vad som hänt med mig, jag brukar inte göra sånt här, känner mig jämt påträngande och det känns onödigt att göra sånt.

Jag vill ha roligt. Hela tiden. Det går inte så bra, men vissa stunder är oslagbara.

Snart är det 500 dagar sedan Charlie dog. Det är så sorgligt, och varenda gång jag ser den lilla räknaren som ökar varje dag så smälter hjärnan. Idag är det 491 dagar. Det är hemskt många dagar, samtidigt så himla få. Han levde ju knappt någonting.

Långrufsigt hår och mörka stiliga ögon. Bläck i huden och massa tankar som bara skrek ut genom hans röst och gitarr. Jag avundas mig själv för att jag känner honom, och älskar honom. Eller kände, och älskade. Han kanske är lite av en martyr, men hela hans existens inhöll så mycket och han skulle kunnat förändra hela världen om han velat. Jag saknar honom så mycket! Ibland tar tankarna stopp, och jag tror att det är han som gör det. Jag saknar honom...

Jag känner mig öppenhjärtad nu, igen och igen och igen. Det blir visst alltid så, bryter bort delar av sig själv och ger till andra men bara hälften ger tillbaka. Ganska konstigt. Jag saknar Nalle. Han hade varit perfekt idag, för han är så varm och så stor och så beskyddande när jag behöver bli skyddad. Skyddad mot ingenting alls egentligen, men jag tycker om att bli omtyckt och omhändertagen då och då. 

Nu är klockan 19.49 på datorn egentligen, men det här publiceras 19.27 Jag var och lämnade tillbaka Lucky Number Slevin som vi hyrde i lördags. Eftersom vi hade halva priset-kuponger så fick man bara ha den i en dag, det glömde jag bort. Så Anette ifrån Videomix ringde och sa att jag fick lämna tillbaka den. 20:- i förseningsavgift var inte så mycket egentligen, nu har jag betalat för vad den egentligen skulle kostat, utan kupongen.

Jag svamlade om seriösa saker nyss. Alla de tankarna försvann när jag gick utanför porten och såg min egen spegelbild i alla mörka fönster och tänkte "vad snygg jag är" efter varje fönster. Så rätt det kändes, så egocentrerat och bra. Det är skönt att känna sig egocentrerad och bra samtidigt, för det finns folk som har massa problem med sånt. Jag orkar inte, jag får vara narcissistisk, för det säger min psykolog. Eller är det min psykiatriker? Jag minns inte vad det är.

Jag tror att jag ska spendera lite mer tid på att göra ingenting speciellt. Kanske jag skulle gå ut? Sitta på balkongen och lyssna på något band som repar på Rockstugan, eller jag kanske bara skulle gå och lägga mig. Jag vet inte. Jag vill prata med Nalle, jag vill att han ska vara här. Vill att han ska kunna dricka kaffe med mig, om han inte halvkräkts när han försöker... What if, det är dagens ultimata. Ultimata allt.

Idag är det varmt utav bara satan ute och jag har skolkat ifrån mina lektioner hela dagen, ja jag bara struntade i att gå till skolan, men det var ändå en jobbig morgon just  eftersom det var morgon, och jag gick upp.

Mja. Jag har varit i stan och senare ska jag träffa Marika och vi ska väl sitta i Picassoparken och slöa tills vi inte vill slöa mer. Om ni är intresserade har jag varit på Indiska idag, men jag ska inte berätta vad jag har köpt för det är en hemlighet! AAAAAAAH

Jag är helt jätteglad och nu ska jag kanske till Daniel - där var jag igår, jag om hem sent inatt. Klantiga jag, men jag får skylla mig själv antar jag. Han får skylla mig? Kanske. Nej, jag ska... dricka te.